Sitter och tittar på fina youtube-klipp med Håkan och minns känslor från förr. Tänker på hur starkt man känt vid vissa tillfällen och hur lite man kan känna nu. Precis som att någon tryckt på off-knappen, totalt jävla stendött. Eller likgiltigt. Och när man då kommer över ett klipp från den där konserten den där kvällen när man stod och kände att alla känslor bubblade över och när man funderade på hur mycket man faktiskt kan känna så känns det så otroligt långt bort. Det känns så otroligt långt bort att det faktiskt var jag som kände allt det där, för jag förstår inte idag hur det inom mig kunde finnas så många känslor. Eller känslor förstår jag, men känslor för någon annan. Att jag ett tag kände att jag älskade någon annan mer än vad jag älskade mig själv är för mig obegripligt. Så jag väljer att titta på klippet en gång till bara för att kunna nå lite närmre den där känslan och för att på något sätt försöka förklara för mig själv att jag är kapabel till att känna något. Att jag är kapabel till att känna någon känsla kring det där stället vi benämner hjärtat.