dina händer ber mig sova över

Sitter i en lägenhet klockan halv sex på morgonen och har druckit alldeles för mycket vin. I bakgrunden spelar en spelningslista som påminner så smärtsamt mycket om förr. Våra ögon möts sådär innerligt för jag vet inte vilken gång i raden den där natten. Hans blick uttrycker något som jag i stunden inte kan sätta fingret på, den uttrycker både en längtan och en betänksamhet. På något sätt ser jag i hans ögon att det här inte borde hända. Men jag trycker mig närmre, fast att jag absolut inte borde. Jag borde absolut inte... Men det har aldrig förr känts så rätt och hjärtat dunkar snabbare än någonsin. Sen nyktrar jag till men inser snabbt att det var det sista jag ville. Jag ville stanna i den euforiska känslan som vin och fin musik gav upphov till. Så jag trycker mig ännu lite närmre och resten är en dimma.

"My greatest fear is that i´m good enough to fuck,
but not good enough to love."

something that matters

I sing this song so please hold on, I sing this song for you
and say something that matters, and say something that matters
try to say something that matters, and say something that matters

i'm your girl

Måste bara tillägga att jag för tillfället inspireras otroligt mycket av två fina, svenska tjejer. Lykke Li och Veronica Maggio, ni kan verkligen det där med att sätta ord på tillvaron och få det att verka mycket finare än vad det egentligen är. Sadness is a blessing.

sadness is a blessing

Har haft en ordentlig söndag idag där jag verkligen inte åstadkommit något alls. Jag har mest hängt med mig själv och min nya dator och funderat och lyssnat på fantastisk musik. Svurit lite åt Telia också, men det tar vi en annan dag.

Igår höll jag lördag (som sig bör dagen innan söndag) och fick en trevlig kväll med fina vänner och nya bekantskaper. Den avslutades på en soffa i en lägenhet målad i en ful färg tillsammans med alldeles för många tankar och fin musik. Att avsluta lördagskvällen klockan sex med att lyssna på In the ghetto med Elvis är mäktigt. Att dessutom komma till insikt med saker man måste förändra med sig själv är bra och behövligt. Dags att bara våga i verkligheten också. Jag avskyr verkligen att jag är så himla feg och mesig/orolig och jag vill verkligen förändra det. Men jag tror inte att jag klarar det själv, utan jag tror verkligen att jag behöver någon som kan, bokstavligt talat, dra mig ur det beteendet. 

i know i had to go

Jag sitter och lyssnar på Cat Stevens och filosoferar så här en fredagskväll som så många gånger förut. Skulle hellre gjort något annat, men klagar inte allt för mycket på min tillvaro. Ger mig tid att tänka på gamla tider, men framför allt på framtiden. Och Cat Stevens är det bannemig inget fel på alls.