dina händer ber mig sova över

Sitter i en lägenhet klockan halv sex på morgonen och har druckit alldeles för mycket vin. I bakgrunden spelar en spelningslista som påminner så smärtsamt mycket om förr. Våra ögon möts sådär innerligt för jag vet inte vilken gång i raden den där natten. Hans blick uttrycker något som jag i stunden inte kan sätta fingret på, den uttrycker både en längtan och en betänksamhet. På något sätt ser jag i hans ögon att det här inte borde hända. Men jag trycker mig närmre, fast att jag absolut inte borde. Jag borde absolut inte... Men det har aldrig förr känts så rätt och hjärtat dunkar snabbare än någonsin. Sen nyktrar jag till men inser snabbt att det var det sista jag ville. Jag ville stanna i den euforiska känslan som vin och fin musik gav upphov till. Så jag trycker mig ännu lite närmre och resten är en dimma.