Det handlar om att ge sig hän och bara våga. Att våga släppa kontrollen och bara finnas till. Men kanske framför allt om att våga låta en känna de känslorna man innerst inne vet att man känner. Att sluta tänka på alla de gånger det gått åt helvete fel och alla de gånger man suttit och stirrat tomt i luften och funderat på hur jävla dum i huvudet man är ibland. Det är dags att gå vidare och på riktigt våga släppa någon nära inpå, hur jävla jobbigt det än må vara. Men det är något med den där blicken som säger mig att det är okej, att det är okej att vara sig själv helt och hållet. Ända ut i fingertopparna.